Varför tänkte jag ens tanken?

Skulle rensa anslagstavlan imorse, tittade på den lilla lappen där jag skrivit upp de datum och tider samt våningar som brandlarmet gått sen jag flyttade in här. Den tanken som jag tänkte imorse ångrar jag nu: gu vad skönt, det har inte gått ett brandlarm sen i oktober, helt otroligt…och vad händer som följd för min muntra tanke? Jo brandlarmet sätter igång ikväll.

Jag har aldrig varit med om att det brunnit men när brandlarmet sätter igång så finns det två alternativ till hur Elin reagerar: antingen sover jag och irriterar mig på ljudet men reagerar inte med att kliva upp (min syster fick påpeka att jag kanske skulle kliva upp efter att jag mmat på hennes konstaterande att brandlarmet tjöt hemma) eller så får jag mer eller mindre panik. Jag skulle vilja kalla det senare för kontrollerad panik.

Kontrollerad panik, låter bra eller hur? Vad menar jag med det då? Jo min puls får knäpp, jag tänker tio gånger snabbare än vanligt (det är snabbt måste jag få påpeka) och jag går igenom allt jag någonsin lärt mig om vad man ska göra när ett brandlarm går. Det resulterar oftast i att jag inte kan prata ordentligt eftersom jag inte hinner med att andas tack vare min ökade puls, att jag vill utrymma våningen/huset på en gång och gå ut för att sedan ringa till värden/jouren/SOS alarm beroende på läget. Det låter kanske inte alltför dumt, hyfsat organiserat tänkt kan jag tycka, men så funkar det inte här.

Enligt de instruktioner som finns i byggnaden ska vi kolla om det brinner på vår våning, gå ut på balkongen och prata med de andra för att lista ut vart larmet gått och sedan vänta där, alternativt utanför huset tills någon kommer och stänger av larmet eller konstaterar att det är en brand. Enligt en annan källa ska vi stanna på våra rum då det är det säkraste stället att vara (såvida det inte är där det brinner) ifall det brinner någonstans.

Ursäkta för ett långt inlägg men jag känner spontan att min panik/rädsla, kalla det vad du vill, när ett brandlarm går ofta utmynnar i att jag blir arg (kanske mest på mig själv?) och just nu överväger jag att ställa mig och baka klockan halv tio…

So long så länge, nu ska iak sovinum eller vad man skulle skrivit på fornsvenska

//Elin